|
Briar som de
flesta piporna tillverkas av är en rot som kan
motstå stor hetta och glöd som det är det
perfekta trät för piptillverkning.
Men det finns andra material som majs och sjöskum.
Jag har skaffat mig min första sjöskumspipa och
redan nu inser jag att det kommer att bli fler.
Tag god tid på dig när du väljer din pipa. Väg
den i handen. Känn på balansen. Försök att
göra dig en bild av hur den ligger i munnen och
fungerar i längden. Försök också göra dig en
bild av hur den ser ut mot ditt ansikte. Olika
pipor klär olika ansikten, men framför allt är det
din egen smak som gäller. Tänk också på i vilka
sammanhang pipan skall rökas. Skall det vara en
lätt, liten och smidig pipa som gärna följer med
dig i arbetet eller skall det vara en riktig pjäs
för långa soffsittningar. När
man köper en pipa gör man både en god
investering, och skaffar sig en god vän för
lång tid framåt. Behandla din pipa med omsorg.
Rengör den ofta, låt den torka upp mellan varven
och lufta den ibland. Var inte rädd för att
slösa med piprensare, det lönar sig i längden.
Drag igenom pipan med en piprensare efter varje
stopp. När du sen rökt några stopp är det dax för
en rejälare rengöring. Plocka isär pipan och
rengör den ordentligt. Om pipan har blivit sur och
riktigt äcklig kan det vara bra att doppa
piprensaren i ren sprit innan du drar den igenom
pipan. Det är viktigt att ha flera
pipor, någon har sagt att sex stycken kan vara
lagom, så att man alltid har någon att stoppa
när andan faller på. Risken är bara att det
aldrig stoppar vid sex pipor utan att det blir
mångdubbelt fler.
Trots
att en hel del pipor är preparerade när man
köper dem så behövs pipan "rökas
in". Under de 10-15 första pipstoppen
stoppas pipan och röks långsamt helt i botten för
att få ett jämt kollager.
Använd bara grovskuren tobak och rök långsamt.
Skulle sedan kollagret överstiga ½-1 mm är det dax
att brotscha pipan - för det finns det speciella
verktyg i handeln. Försöka aldrig att brotscha en
pipa med en kniv för det kan gå riktigt illa.
Ett
bra tips är att stoppa pipan löst i botten och
hårdare och hårdare tills piphuvudet är fullt.
När du blossar på pipan skall du känna ett mycket
lätt motstånd. Om du packar för hårt blir pipan
svårrökt sur och illasmmakande, är den för löst
packad så blir branden i den ojämn. Tänd pipan med långa tändstickor i cirklande
rörelser tills pipan är genomtänd, packa den
tobak som rest sig med hjälp av pipverktyget.
Behövs det är det aldrig fel att använda en andra
tändsticka för att ge branden i pipan en regäl
start. Luta dig sedan tillbaka och njut.
Glöm
aldrig att rengöra din pipa ordentligt och se
till att kollagret aldrig överstiger 2 mm, då
kan piphuvudet spricka och du förlorar en god
vän för alltid. Tänd heller aldrig en pipa som
inte svalnat. Pipan måste få tid att vila sig.
Försök att röka jämt och lungt så minimerar du
nrisken för genombrand av pipan.
Om man skall dra
halsbloss eller inte på en pipa är omdiskuterat.
Det måste du få avgöra själv. Röken från en pipa
är basisk i motsats till cigaretter - vilket gör
att du tar upp en hel del nikotin via slemhinnorna
i gommen. Dessutom är det aromen, smaken och
njutningen du vill åt som piprökare och inte
endast nikotinkicken. Själv kan jag inte avstå
ifrån att ta ett och annat halsbloss. Vart femte
bloss brukar bli ett halsbloss i början av pipan
för att senare bara bli munbloss ju längre jag
röker.
Med pipor är det som med
vänner, de tar lång tid att lära känna en vän
men man kan snabbt förlora en vän om man är
oförsiktig. Vårda därför dina pipor och rök dem
försiktigt...
Mina godaste och vackraste pipor är ett par Georg
Jensen half bent som är verkliga pärlor, samt ett
par Petersonpipor, Sherlock Holmes,
en Baskerville och en Deerstalker. Jag har
också kommit över en
riktigt vacker church warden - en Stanwell H C
Andersen. Tänk att som Gandalf få luta sig
tillbaka med sin church warden och bara puffa på
;)))
Min
pipsamling
Piprökarbilder
Gästbok
|
