Några exempel på läkeväxter
använda under medeltiden

Personalen i de medeltida klostren utgjordes främst av nunnorna, som assisterades av lekmannasystrar och tjänarinnor. För att arbeta i vården behövde man inte vara rik eller adlig. De flesta sjukhus var ohygieniska och saknade rinnande vatten.

Nunnorna skötte patienter som var spetälska, blinda, mödrar och småbarn, och gamla människor. Till sjukhuset kom man också för att be om råd och få mediciner.

Under medeltiden möter vi också de första privatpraktiserande läkarna. Endast män kunde bli läkare. De var dyra att anlita och deras behandling var osäker och ibland rent av livsfarlig. Det fanns också manliga sjukvårdare.

"Läkarna kunde inte ge någon hjälp alls, särskilt som de var rädda för att besöka de sjuka" skrev Guy de Chauliac. "Och även om de gjorde det, så fick de ingen ersättning, eftersom alla dog som smittades av pesten." Många medeltida läkare trodde att pesten orsakades av en giftig miasma (stinkande lukt). För att bekämpa den kastade läkarna aromatiskt stoft i elden och tände vaxljus. Ofta kunde läkarna hålla torkade apelsiner fyllda med örtkryddor över sina näsor. En del läkare tvingade sina patienter att sitta i kloakerna för att lukten av exkrementer skulle hålla bort miasman. När pesten kom till Avignon på sommaren 1348 skickade de Chauliac iväg påven till ett slott vid Rhône med tillsägelsen att sitta ensam i ett rum mellan två enorma eldar. Det fungerade - påven överlevde.

Bara de rika hade råd med läkare. När de blev sjuka fick de piller och drycker gjorda på egendomliga ingredienser: kokta lökar, tio år gammal sirap, pepparmynta och aloe, olika pulver, bland annat arsenik och salmiak - och tillockmed krossade smaragder. Åderlåtning och behandling med blodiglar var vanlig.

Vid klostren anlades kryddgårdar och planteringar av medicinal- och nyttoväxter. Munkarna och nunnorna hade kontakt med andra kloster i Europa och fick på det viset förmedla kunskap och växter till svenska folket. Vid klostren utvecklades också de första apoteken.

Under medeltiden fanns många förklaringar till varför sjukdomar uppstod och hur de skulle kunna botas. Man kunde se sjukdomen som sänd av Gud, för att på så sätt avhålla människan från ytterligare synd, eller kunde sjukdom och död vara orsakad av djävulen. Somliga ansåg att stjärnornas inflytande kunde orsaka sjukdomar. Ytterligare en förklaring var att sjukdom berodde på obalans mellan kroppen fyra vätskor; det vitgrå slemmet, det röda blodet, den gula gallan och den svarta gallan.

Det som revolutionerade läkekonsten var tanken att sjukdom var brist på något som ett läkemedel kunde tillföra. Det var först under renässansen som signaturläran vann många anhängare och blev allmän. Enligt denna lära hade Gud försett växterna med vissa kännetecken, som visade mot vilken sjukdom de kunde användas. T.ex. var växter som fanns på steniga ställen bra mot njursten, växter med röd mjölksaft kunde användas mot sår etc.

Grönsaker

Kål
Avkok av kålrötter mot gråa hår, är urindrivande, låter ej buken Bli hård, hjälper mot huggormsbett. Ett utmärkt medel för den som vill undgå att bli drucken; "Hand skall æde fastendis tre eller fire Kaalblad met Salt oc Edicke/sammenledis oc effter Maaltid/om hand dette saaledis bruger/skall hand icke den dag bliffue drucken/endog at hand dricker megen Vin."

Kålrabbi
Hjälper mot hosta och magbesvär.

Morot
Fröna används mot vattusot, och som menstruations- och urindrivande medel.

Palsternacka
stärker potensen, ökar lusten till "det naturlige Verck oc gierning", varför klostren rekomenderade att inte använda den. Dock är den bra mot giftiga stick och bett.

Pepparrot
är omgiven av mystik och påträffas ofta i trolldomsmedicin. Från 1200 talet finns uppgift att man gnider fröna mellan händerna, kan man ta i huggormar utan risk. Pepparrot är bra mot skörbjugg och vattusot.

Rättika
används mot huggormsbett och mot skörbjugg. Om roten blandas med honung kan det användas mot hosta, eller utvärtes mot oren hy "oc giør Haar at vaaxe igien som udfaldet er".

Sallad
kan användas som sömnmedel. Fröna förhindrar onda drömmar och nedsätter lusten; "alla som kyskhet haffue loffuet intet andet æde oc bruge end Lactuka (sallad) oc Rude (vinruta)

Örter och kryddor

Backanis
användes som slemlösande medel, mot hjärtsjukdomar, mot stenar i urinblåsa och njurar, som ansiktsvatten bleker det fräknar. Kan även användas som älskogsmedel.

Citronmeliss
är bra vid hjärtsjukdomar, mot sår i munnen, mot grått hår. Citronmeliss sjuden i vin "rømmer Brystet/den strackede oc trage Aande/strycker Hiertet/fordriffuer Melanckolies utlystrighed."

Dill
över dörren håller trollen borta. Den ökar mjölktillgången hos ammande mödrar, är bra mot hicka och illamående.

Isop
är bra mot hosta och luftrörskattarer, mot tandvärk och örsprång.

Kamomill
är urindrivande och bra mot magsmärtor och tandvärk. Vid tandvärk skall plantan kokas i olja, och huvudet smörjas in med denna olja.

Koriander
Fröna är bra för magen och till att "framlaacke Quindernis tid".

Kummin
är en viktig medicinalplanta och trolldomsört, för den driver djävulen på flykt och ger människan ett gått humör.

Malört
ger bot mot sjösjuka, och malört efter dryckenskapsnatt gör att man kan äta utan att må dåligt.

Mynta
stärker hjärnan och minnet, dricks den med vin blir man inte berusad.

Libsticka
används mot kärlekssorg och könssjukdomar.

Persilja
är urindrivande, mot förgiftningar, hosta, vattusot. Ger visst skydd mot häxeri.

Salvia
har använts som läkeört, trolldomsört och som älskogsmedel. "All mad som met tør oc støt Salvia beredis er sund oc lystig".

Timjan
är bra mot hosta. Alla ormar och giftiga djur flyr röken av timjan.

Vilda och odlade växter

Akleja
mot sjukdomar i lever och mjälte och vid svåra födslar. Akleja kokt i vin mot skador orsakade av fall eller stötar. Saften av växten läker gamla sår och utslag.

Blodrot
Saften av växt och rot utdriver skadliga ämnen. Används i salvor och omslag på sår och bulnader. Roten kurerar diaréer och pest. Om en kvinna inte får sin menstruation ska hon bränna ett stycke av en mansskjorta till ett pulver, och blanda lika mycket pulvriserad blodrot och taklök samt olja av vit lilja.

Blåbär
mot diarée, bladen mot urinvägsinfektioner.

Fläder
blommorna är urindrivande och barken har använts som avföringsmedel. Tandvärk kan botas om man tar en sticka från fläder, sticker hål på tandköttet med den, och därefter sätter tillbaka stickan i trädet.

Groblad
är bra för trötta fötter. De stötta bladen läker sår, växtsaften blandad med äggvita läker brännsår.

Gråbo
används vid sjukdomar. Bär man den på sig, kan varken gift eller vilda djur skada en. Om växten binds om fötterna blir vandraren inte trött.

Gullviva
stärker hjärtat. I ansiktsvatten tar den bort orenheter i hyn och bleker fräknar.

Krasse
rensar mage, njurar och urinblåsa, läker invärtes sår. Ett sammankok av krasse, vin och honung, som dricks på fastande mage om morgonen ger lindring mot hosta. Krasse och getmjölk är bra för bröstsvaga.

Kungsljus
Med växtsaften tar man bort vårtor, liksom rynkor i ansiktet.

Lin
skyddar mot "onda ögat" och spöken. Linfrö med honung och peppar hjälper mot hosta och ökar lusten. Linfröolja används mot förstoppning och kolik, utvärtes mot brännsår.

Maskros
är urindrivande, blodrenande och kan användas till ansiktsvatten.

Mjölon
Bladen ger bot mot urinvägsinfektioner.

Nässla
rensar lungans kanaler, och är därför bra mot sjukdomar som är en ansamling av sega vätskor. Nässla kokt i vin är bra mot förstoppning, stillar tarmvred och är urindrivande. Med nässelvatten kan man tvätta sår, och nässelvatten främjar hårväxten. Nässlor lagda i sängen under dagen driver bort loppor.

Rödklöver
Blommor och frö i honungsvatten ger bot mot förstoppning och sår i tarmen.

Senap
stött med ättika rensar och lindrar huvudet, rensar magen, hjälper mot tarmvred och hosta, ökar lusten.

Skelört
Den gula mjölksaften har använts mot gulsot och även till att färga silke gult. Växten är mycket giftig. Från 1450 finns en uppskrift: "Ath en man ey skal beware segh med quinne tagh skelwortes røhes oc bier oc siwdh thet til samman oc giff thet en man at dricke han skal aldrigh beware segh medh quinner"

Rödmalva
är bra mot nästan alla sjukdomar. Är bra för ammande mödrar. Blommorna läker sår i halsen, liksom bi- och bromsstick.

Stockros
hjälper mot alla invärtes sår. Dricker man av rotsaften drabbas man inte av någon sjukdom.

Sötväppling
kokt i vin med honung läker bölder, användes även utvärtes mot bölder. Ångbad med sötväppling, vallmo och bockhornfrö bra mot alla svullnader.

Vitklöver
urindrivande, mot fallande sot och epilepsi.

Ängsvädd
skyddar mot häxor. Lagd i en mans säng får det honom på bättre tankar om han varit otrogen.

Medicinerna intogs ofta som avkok. Avkoken kunde också användas för utvärtes bruk. Man gjorde salvor genom att blanda växtavkok eller växtdelar i fett. Dofter kunde inhalleras. Man eldade växtdelar och inhallerade röken. Vissa växter skulle bäras i kläder eller mot kroppen. Vissa växter skulle gnidas in på det sjuka stället.

För följderna av att använda dessa mediciner kan ingen ansvara - Experimentera aldrig med växter som du vet eller misstänker är giftiga !!!