Bonden, Konstnären, Poeten, Uppfinnaren och Orgelbyggaren Johannes Magnusson samt ett av hans återuppstånda verk; Bäckeboorgeln

Johannes Magnusson, konstnären

Johannes Magnusson föddes den 11 november 1804 i en enkel bondfamilj. han visade snart prov på stor skicklighet och fallenhet för allt arbete som föregick på gården. Men han odlade också en annan gåva, nämligen konsten.
Herrn på Näshults säteri förbarmade sig över den unge bymålaren och lät honom följa med till huvudstaden i slutet av 1820 talet. Där mötte de två konst och musikintresserade dåtidens stora.

Kanske fick de också tillfälla att studera några av huvudstadens orgelverk som på den tiden bestod av Chamanskolans orgelskatt. Av Magnussons måleri kan man idag studera altartavlorna i Skirö och Lemnhult samt ett flertal målningar i privat ägo. Flertalet har religiösa motiv och präglas av en monumental komposition. För sitt måleri fick han kunglig medalj 1845 Magnusson hade också ett stort litterärt intresse och hans boksamling är imponerande. Det berättas om Magnussons poesi att han var romantiker med dragning åt naturlyriken, men vad jag vet finns inget av hans hand i tryck.

Instumentmakeri

Så småningom började han att intressera sig för instrumentmakeri och här kan nämnas bl.a taffelpianon och speldosor. Psalmpositivet var hans egen uppfinning. Ett sådant finns bevarat på Vetland forngård. Det är byggt med två stämmor, en gedakt- och en flöjtstämma och styrs av en stiftad rulle. Det finna 6 utbytbara rullar och på varje rulle kan man plocka ut 20 melodier vilket ger en reporoar på 120 melodier. Psalm positivet var avsett för att användas i skolan och är inte bara ett instrument. På framsidan kan man plocka bort en list och där visar uppskjutande pekpinnar melodin på skalan. Locket kan plockas bort och läggas på golvet. Där har Johannes målat ett spel som följer Sveriges historia fram till hans samtid. Man kan hamna på en ruta där det står; "1711 för du på pesten stannat har, får du två kast här stanna kvar".

Orgeln instrumentens drottning

Men det är orgeln Johannes Magnusson är mest känd för, och det var den han levde mest för i sista delen av sitt liv. Det berättas att gärdsgåradrna föll samman och att skogen växte igen till fömån för hans orgelbygge. Han var helt självlärd, hans enda skola var att studera andra äldre orgelbyggares verk, men Johannes hade tur. I hans hemtrakter fanns flera orglar av hög klass. Johannes fick också tag på ett tyskt bokverk om orgeln som kyrkoherden i Näshult del för del översatte åt honom. Samma bokverk kom i svensk översättning 1850 och den kunskapstörstande orgelbyggaren införskaffade genast denna utgåva. Efter två renoveringsarbeten på orglarna i Näshults och Lannaskede började hans orgelbyggargärning med orgeln i Kråksmåla. Tyvärr har denna orgel rivits ut och den Magnussonska fasaden döljer idag Olof Hammarbergs första helmekaniska orgel med ryggpositiv. Under Magnussons 26 verksamma år som orgelbyggare byggde han ett 25 tal större och mindre orglar mellan 18 och 2 stämmor, och idag vittnar ett 10 tal orglar mer eller mindre ombyggda om denne originelle orgelbyggares stora livsverk.

Bäckeboorgeln - en klenod

Bäst bevarad och klangskönastär bl.a orglarna i Skirö och Bäckebo. Bäckeboorgeln betecknades av dr Einar Erici som Magnussons utan tvekan klangskönaste orgelverk. Det färdigställdes 1848 och är Magnussons andra kanske tredje orgelbygge. Manualomfånget är C till f''' och den bihängda pedalen C till g. Verket har har en manual, men inte så sällan byggde Johannes tvåmanualiga verk, piano och forteverk som vi upplever dem i Skirö och Korsberga. Disposition och intonation vilar så gott som helt på klassik 1700 tals grund, med romantiska inslag t.ex. Borduna 16', Fugara 8' och Fleut de Amore 8'. En mycket effektfull stämma är den övertonsrika Kortfleut 2' som är identisk med samma stämma i den gamla orgeln i Lannaskede som Johannes hade renoverat.
Men Bäckeboorgeln fick inte stå orörd så länge. År 1884 befann sig orgeln i sådant skick att man fann det lämpligt för översyn men också för en omdisposition. Uppdraget gick till Magnussons fd kollega Carl August Johansson i Hovmantorp. Han ersatte den gamla trumpetstämman med en ny därför att den gamla var förstörd av kantor Gustafsson ovaramma behandling. Vidare byttes Fleut Amore 8' ut mot den då högmoderna solostämman Gamba 8'. Principal 4' ombyggdes till 8', genom att flytta upp alla piporna en oktav på pipstocken och nytillverka 12 nya pipor i stora oktaven. Charfen förändrades också. Jämte andra "förbättringar" av orgeln installerades ett oktavkoppel och allt pipmaterial stämdes och intonerades.

Det var i detta skick som orgeln befann sig vid sin 100 årsdag, 1948 då Einar Erici uppmärksammade den vid jubileet. Vi detta tillfälle visade han på vilken skatt orgeln var men samtidigt på vilket skick den nu befann sig i. Han efterlyste en konservering och en rekonstruering.

Det var bröderna Moberg i Sandviken som 1952 fick förtroendet att rekonstruera och konservera orgeln. Sedan dess har många år gått och orgeln befanns snart i ett skick så att det återigen behövde översyn och Magnusson orgelbyggeri i Göteborg utförde några mindre arbeten på orgeln 1966, som nu sattes på undantag. Församlingen bestämde sig för att tills vidare bygga en lite större kororgel och låta läktarorgeln få vila.

Senaste renoveringen

Den som skulle väcka Magnussonorgeln ur sin törnrosa sömn var den självlärde smålänske orgelbyggaren Sune Fondell och han kollegor på Ålems orgelbyggeri, i samarbete med riksantikvarieämbetet.

Arbetet slutfördes 1996 och målsättningen var att så lång som möjligt, återställa orgeln till sitt ursprung. Det innebar att följande gjordes: Spelbordets manualtangenter har återfått sin svarta ebenholtzbeläggning , i spelmekaniken togs filtpackningar bort för att göra spelkänslan mer precis (detta innebär att mekaniken nu slamrar något mera än tidigare) pedalklaven har byggts om och orginalpallen är åter på plats. Hela bälgsystemet har belädrats om och sleifbanor och sleifer har anpassats så att orgeln nu är tät. 

Hela Principal 4' och ca 2/3 av Scharf III samt hela Trumpet 8' har nytillverkats enligt samma principer, material och metoder som Johannes Magnusson arbetade med.Orgeln har nu också återfått sitt ursprungliga lufttryck, 84 mm v/p.

En intressant iakttagelse som kom fram under arbetets gång var att orgeln aldrig haft hel Trupmetstämma (tungstämma), denna slutade vid g´ och diskanten har bestått av labialpipor, detta har nu rekonstruerats. Ingen vet exakt hur Magnussonorgeln klingade 1848 - men det är mångas mening att renoveringen av orgeln har återgett den dess ursprungliga klang

Disposition:

Manual: Borduna 16' (bas/diskant), Principal 4', Gedakt 8', Flûet d´amuor 8', Fugara 8' (C-h), Octava 4', Fleut 4',Qvinta 3', Octava 2', Kort Flöjt 2', Scharf III, Trumpet 8' (bas/diskant)

Pedal: Bihängd
Omfång. Manual C-f3, pedal C-g0
Bälgverk: Två kilbälgar
Fasadpipor: Tre ljudande (Principal 4' A-H).
Tonhöjd: 452 Hz

Bonden, Konstnären, Poeten, Uppfinnaren och Orgelbyggaren Johannes Magnusson dog den 25 mars 1875, 71 år gammal.

På Lemnhults kyrkogård
En dikt av släktingen Hjalmar Gullberg

Här vilar bonden Johan Magnusson
som byggde tjugotre orgelverk i Växjö stift.
Tidigare fann han sin bästa ro vid kvarnforsen
i en sommarkväll. Han prisade naturen
på rimmad vers, en anspråkslös elev
till Herr Biskopen. Han kunde också riva färg
och på underdånig framställning från denna församling
fick han kunglig medalj för sitt tavelmåleri.
Han hade lärt sig av Hörberg och vännen Markus Larsson,
de sjungande forsarnas ojämförlige avbildare,
och många håller före att i Skirö kyrka
hans flyttade altartavla vida överträffar
den nya som måaldes av kyrkoherdens fru.

Födda till dagsverken i skog och mark,
en bondes händer - varför blev de valda?
Vem utransakar varför de blev valda?
När tonen från himmelen behövde nya redskap
för att klinga renare och högre i Småland
gavs uppdraget åt denne Johan Magnusson
Det är han som uppfunnit psalmpositivet
på vilket mångfald kristna melodier
kunde vevas i skolorna till barnens fromma,
och vart år vid Sigfridsmässan på Växjö torg
stod en dräng och sålde hans speldosor.
Men på höjden av sin mandom, fyriotvå år gammal,
var denne självlärde färdig med det större instrument
om vilket han, en diktare brukat yttra:
Orgeln kan säga till hjärtat vad ord ej förmå.-
Och Johann Sebastian Bach höll sitt intåg i Kråksmåla.

Här i Lemnhult byggde han det sista verket.
Anonyma insändare i tidningen Triaden
hade uppfodrat skomakaren att förbli vid sin läst;
men det ord passar förvisso bättre på en orgelbyggare
som säger att verket prisar mästaren.

Under arbetets gång förbättrade leverantören
med sinnrika påfund sina skapelser,
och Domkyrkoorganisten skrev vid en besiktning
att konsten i hans hand var mera än levnadsyrke.
Så ofta husbonden uppe i hantverksrummet
intonerade Fugara, Principal, Fleut d'amour,
måste allt arbete läggas ner på gården Nässja
- ingenting fick störa utom forsen som sjöng.
I längden var det inte bra för lantbruket.
Den som bygger en orgel åt Gud
låter sin gård förfalla.

I främmande stift
fann den mångkunnige bondens ättling sin utkomst.
Av hans orgelverk finns några i behåll
efter hundra år. Ett spelar i mig.

För texten och matrialsamlandet svarar: Mårten Gustafsson 1999-02-25
Foto: Mona Wallinder